Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Swartz, John - 5. Swartz, Erik - 6. Swartz, Janne - 7. Swartz, Edvard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Swartz
359
Swartz
sockerbetsodling. S. var ordf, vid
tredje allm. lantbruksmötet i
Norrköping 1848. Han blev led. av
Lant-bruksakad. 1839, hedersled, där
1845 och led. av Vet. akad. 1849.
— S. var en av sin tids rikaste
män i Sverige och nämndes
stundom under namnet
”Norrköpings-kungen”. Han donerade till
Norrköpings stad en fond, vars avkastning
går till ”sjukhjälp åt fattig ungdom
lidande av kronisk åkomma”. -— Gift
1816 med Carolina Gustava
Pereswe-toff-Morath. — Litt.: P. Magnell,
”En bok om Hov i Östergötland”
(1943). G. M-e
5. Swartz, Jacob E r i k, köpman,
f. 17 maj 1817 i Norrköping, f 24
april 1881 därstädes. Son till S. 4. —
S. blev student i Uppsala 1833 och
studerade därefter vid Teknologiska
inst. Han inträdde efter studierna i
faderns företag, den Swartzska
snusfabriken i Norrköping, som han efter
faderns död 1853 övertog och ledde
till sin död. Företaget genomgick
under S:s tid en grundlig omdaning i
det nya fabriksbyggnader uppfördes
och arbetarnas ställning förbättrades,
bl. a. genom rikliga anslag till den av
S. 1 stiftade friskolan. Även för allm.
värv var S. livligt intresserad, och
under en följd av år var han den
egentlige ledaren för hemstadens
utveckling. Han var stadsfullmäktiges v.
ordf. 1871—81 och representerade
Norrköping i landstinget 1863—71.
S. var led. av borgarståndet vid
riksdagarna 1859—60, 1862—63 och
1865—66 samt tillhörde Andra K.
1867—69. Till sin åskådning var S.
liberal och frihandelsvänlig. Han var
1858—59 medl. av kommittén för
uppgörande av grunderna för ny
be-villningsförordning. — S. var en stor
trädgårdsentusiast och pomolog; han
Erik Swartz.
skapade i Kvillinge på
Kolmårdsslutt-ningen det för ädla trädslag och
storartade trädgårdsanläggningar bekanta
Stenkullen. — Gift 1855 med
Carolina Elisabeth (Betty) Forsgren.
H. U.
6. Swartz, Johan (Janne)
Gustaf, affärsman, jordbrukare, f. 7 jan.
1819 i Norrköping, f 1 dec. 1885
därstädes. Bror till S. 5. — S. blev
student 1833 i Uppsala. Efter ett års
studier praktiserade han en tid på Petter
Swartz’ kontor i Norrköping och 1835
•—39 i en handelsfirma i Antwerpen
samt studerade lantbruk i Skottland.
Han återvände till Norrköping och
drev några år en cigarrfabrik där.
Är 1844 övertog han den av S. 1
startade kvarnrörelsen på Knäppingsborg,
vilken under S:s ledning antog
firmanamnet J. G. Swartz. Jämsides med
sin affärsverksamhet gjorde S. sig
känd som en betydande jordbrukare.
Ären 1842—53 arrenderade han
egendomen Herrstaberg i Kvillinge skn,
Östergötl. län, och sistn. år ärvde han
av fadern Hovgården vid Tåkern, där
han bosatte sig definitivt 1867. Han
fortsatte faderns framgångsrika
arbete och gjorde flera uppmärksammade
insatser för en rationellare
lanthushållning. Särskilt propagerade han för
en förbättrad boskapsskötsel och
inrättande av distriktsmejerier, vilket
skulle öppna möjligheter för export
av slaktboskap och mejeriprodukter
till utlandet; han var själv den förste
i landet som producerade för export.
Han uppfann 1863 en metod för
mjölkseparering, den s. k. Swartziska
ismetoden, beskriven av S. i en
broschyr 1865: genom stark avkylning av
den spenvarma mjölken framtvingades
en effektiv gräddsättning. Denna
metod kom snabbt i allmänt bruk och
avlöstes först 1878 av G. de Lavals
sepa-reringsmetod. S. framlade 1859 ss.
den förste i Sverige förslag om
stam-boksregistrering av nötboskap. Bland
andra initiativ märkes, att han till sin
gård inkallade korgmakare från
Tyskland och träskomakare från Skåne.
En stor del av sitt jordbruk hade S.
lagt under sockerbetsodling, och han
engagerade sig starkt i det
nyinrättade Vadstena sockerbruk. Detta gick
emellertid omkull, och S. gjorde stora
förluster. Då 1877 ett förmånligt
anbud gavs från en dansk godsägare,
sålde han Hovgården. Han levde
sedan som privatman i Norrköping till
sin död. Under sina sista år
publicerade han en del skrifter rörande bl. a.
Tåkerns sänkning och folkskole- och
lantbruksundervisningen. — Inom
Östergötl. läns hushållningssällskap
var S. det stora namnet under
1800-talet. Han tillhörde
förvaltningsutskottet 1852—79, var v. ordf. 1873—79
och var den förste, som erhöll sällska-
Janne Swartz. Litografi.
pets guldmedalj 1872. Bland S:s
övriga uppdrag märkes, att han tillhörde
stadsfullmäktige i Norrköping 1863—
82 (ordf. 1863—81) och Östergötl.
läns landsting 1863—77 (ordf, eller v.
ordf, vid flera landstingsmöten). Han
blev hedersled, av Lantbruksakad.
1872 och led. av Vet. akad. 1874. —
Gift 1854 med Sophia Carolina
Lovisa Hülphers. — Litt.: H. Schött,
”Östergötl. läns hushållningssällskaps
historia” (1—2, 1913—14); P.
Magnell, ”En bok om Hov i Östergötland”
(1943); [K. Fagerholm], ”En
storindustri under ett sekel” (1944).
H. U.
7. Swartz, Edvard Mauritz,
skådespelare, f. 15 febr. 1826 i
Stockholm, f 14 dec. 1897 därstädes.
Föräldrar: revisorn Olof Carl S. och
Maria Jacobina Eleonora Lemon.
Sonson till S. 3. •— Efter skolgång i
Stockholm antogs S. 1839 som elev
vid K. teatern. År 1845 övergick han
till Mindre teatern, från 1846 ledd
av O. U. Torsslow, vilken blev S:s
lärare. Är 1853 återvände S. till K.
teatern, som han sedan tillhörde tills
han på grund av sjuklighet 1881
avgick med pension. — Under den
första perioden på K. teatern
framträdde S. i åtskilliga roller utan att
dra uppmärksamheten till sig.
Kritiken ägnade honom föga intresse;
några mindre smickrande omdömen
erhöll han bl. a. för sin stämma, som
betecknades som ”rent af
motbjudande”. Större framgång hade S.
emellertid sedan han kommit under
Torss-lows överinseende. Han anmäldes som
en begåvning och ett löfte för
framtiden, bl. a. i pjäser som J. Granbergs
sagospel ”Sigfrid” och G. H. Mellins
poetiska saga ”Gyrith”. Sedan S.
1853 återvänt till K. teatern fick han
så gott som omedelbart ta itu med
den uppgift, som skulle ställa honom
i centrum av sv. teaterkonst under
1850-talet, nämligen Hamlet. Med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
