Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T i m o n.
Jag tillstår gärna: mäktigt har mig fattat
den store siarns ande. Blott i drömmar
förrinner dagen, och i syner natten.
O, när med lagrar om sitt hvita hår
i sångens rosiga talar han sitter
på klippans spets och harpans strängar rör,
af skog och dal med tusen genljud svarad,
hvem röres ej? Hvem känner icke minnet
af fosterlandet vakna i sitt bröst?
L y c i s.
Hvar har sin smak. För min del kan jag ej
den stränge lida, älskar mer de glada
backanterna med sina tyrsusstafvar,
sin evoesång, sin blomsterkrönta phallus.
T i m o n.
Jag tänkte hinna före dagens slut
till Strymons älf. Dock lär det bli för sent.
Långt mer än hälften af sin bana solen
framskridit har, och bergens skuggor vända
sig österut, tyst växande. Men kvalmig
är dagens luft ännu. Nedsättom oss
i någon tyst och kylig grottas famn,
tills kvällens pärlregn duggar öfver fälten.
Mig vistandet i djupa grottors sköt
har städs behagat. Tempel de mig synas,
dem Isis själf sig byggt. En helig rysning
betar vårt bröst, och andeläppar hviska,
och andevingar fläkta kring oss där.
”Själf världen är en grotta,” så han sjöng
ej länge sen, Apollos höge son,
”en grotta världen är, där fallna nymfer
sin rodnad dölja för den kyska sol,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
