Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att visa sina artigheter. Sedan hon dragit stickorna ur min
strumpa, stjälpt ut lagman Höks snusdosa och bedrifvit
allehanda små ofog i rummen, smög hon sig bakom Peter och
björn, som i någon viktig sak lagt deras hufvuden tillsamman,
och sydde ihop deras frackskört. De goda bröderna anade
intet ondt, och jag ej heller, när jag, seende det vackra vädret,
föreslog en spatsergång. Man samtyckte, de båda bröderna
stego upp, och ratsch ! kratsch! ljöd det, under det rockskörten
våldsamt sletos från hvarann. Björn gjorde en förtviflad
kapriol och den allraförfärligaste grimas. Omöjligt kunde
jag hålla mig ifrån att storskratta, och i en paroxysm af
barnslig fröjd rullade sig Ebba i soffan. Peter visste ej rätt huru
han skulle ta saken; björn var först litet stött på Ebba och
äfven på mig, tror jag, men sedan svor han lustigt och godt
öfver oss båda. Jane-Marie runkade litet på hufvudet, men
kunde ej heller hindra sig från att le. Men då hon fick se
på sitt eget vackra tapisseriarbete, att Ebba äfven där varit
framme och sytt några rasande stygn, blef hon mycket röd,
kastade en sträng blick på Ebba och sade något ganska beskt
om ”oförlåtlig näsvishet”. Och visst är det förtretligt att
så få ett vackert arbete ofredadt. Lättare kunde jag trösta
mig öfver mina utdragna stickor. Lagman Hök satt helt
tyst och sökte samla upp sitt snus. För att komma från detta
uppträde, yrkade jag ånyo på spatsergången. Alla voro
villiga, undantagande Ebba. Vårdslöst liggande i soffan,
förklarade hon, att hon aldrig skulle sätta sin fot utom dörren,
så länge hon var på landet, att hon afskydde landet och
dammet på vägarna, att det gröna gjorde ondt i hennes ögon
o. s. v. Fåfängt sökte vi öfvertala henne, fåfängt föreställde
henne Jane-Marie hennes barnsliga oförstånd. Hon blef
envist vid sin föresats, och Peter — blef kvar hos henne.
Och nu måste jag inom mig med björn sucka: ”Stackars
Peter!” Äfven lagman Hök satt stilla på sin plats,
förmodligen i afvaktan på sin väns återkomst. Under förevändning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
