Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att hämta en schal, smög jag mig helt sakta till ma chére
mére’s sängkammardörr och lyssnade där under oroligt
deltagande för henne. Jag fick höra att hon hade häftiga vapörer
och långa spasmodiska gäspningar, och mycket lugnad för
henne följde jag mitt sällskap på spatsergången.
Vädret var vackert. Jean-Jacques talade för björn om
de nya inrättningar han ville göra på godset och tadlade ma
chére mére’s gammalmodiga ordningar, till hvilket allt björn
gjorde svåra grimaser, under det han blåste rökhvirflar ur
sin tobakspipa. Jag kom med Jane-Marie i samtal om
Bulwers och miss Martineaus förträffliga romaner och hade
stort nöje af att höra henne. Jag fann, att Jane-Marie är
mycket beläst, att hon kan flera språk, och vi gjorde upp
att tillsammans läsa Dantes ”Commedia divina”. Det skall
bli gudomligt! Under det vi tillsammans förtjuste oss
här-öfver, gingo vi en vacker skogsväg ner mot en kvarn, hvars
forsar vi hörde sjunga genom skogen. Plötsligt fick jag se
något, som gjorde att jag stannade och rörde vid björns arm,
för att göra honom uppmärksam. Vi stannade alla och sågo
tysta åt vänster, där solen belyste en öppen och grönskande
plats. Mellan ekarna där gick en man af kraftig, nästan
atletisk gestalt, klädd i en mörk och ädel riddräkt. Han
gick långsamt, med armarna i kors och hufvudet nedböjdt,
såsom i djupt begrundande. Bredvid eller rättare bakom
honom gick en skön, glänsande, svart häst, med betslet rikt
besatt af hvita snäckor. Tyglarna hängde lösa, och det vackra
hufvudet böjde sig än mot gräset, än höjde det sig smekande
öfver sin herres axel, som tycktes vara vand därvid och
lämnade sin trogne följeslagare full frihet. Vi kunde blott se
en skymt af mannens profil, ty han gick vänd ifrån oss,
men det lät oss ana ett mörkt och dystert ansikte. Så gingo
man och häst, i vänskaplig frid med hvarandra, allt djupare
inåt skogen och försvunno slutligen för våra blickar. Men
våra gissningar följde dem och stannade snart vid, att vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
