Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skull. Men det var ju vedergälldt, då hon icke reste, utan
lydde honom, ty ehuru Anton icke fått något bestämdt löfte
därom, tycktes det honom vara utom allt tvifvel, att hon
nu ej kunde visa sig så otacksam och göra honom emot.
En liten stund efter detta samtal gick Gabriella ned *
och berättade för sin far, Birger och Erika, att Anton så
innerligt tiggt och bedt henne bli hemma, att hon icke hade
hjärta att göra honom emot.
”Det är verkligen bra snällt af dig att ge efter för ett
sådant infall!” sade Erika, som ej önskade något högre än
att Gabriella skulle stanna hemma: under trängseln i
marknadsvimlet kunde mycket talas, som ej hördes, och i den
händelsen hade man vid hemkomsten troligen att vänta ett
uppträde, hvarefter Erika ingalunda längtade.
Haraldsson och Birger lade sig icke emot beslutet. Men
då jaktlöjtnanten på aftonen ankom, syntes han ganska
missnöjd öfver den felslagna förhoppningen om mamsell
Gabriellas sällskap på resan. Det kunde emellertid icke hjälpas,
och i själfva verket föll det sig för den ärlige mannen rätt
svårt att visa sig nedslagen vid de triumferande blickar, som
Anton kastade på honom.
Följande morgonen i dagbräckningen gaf sällskapet sig ut,
och endast genom en blick förnyade Arve och Gabriella
sin öfverenskommelse, att han redan andra eftermiddagen
skulle vara tillbaka. Birger och Erika ärnade bli borta minst
fyra dagar.
Arve gick ombord på Birgers båt, som var mera
snäll-seglande, men jakten följde visligen efter för att intaga de
varor, hvilka voro bestämda för mors handel.
Då sista skymten af seglarna var försvunnen, gick
Gabriella på sin kammare att än en gång pröfva sitt hjärta
och öfverväga det viktiga steg, som hon var på väg att
taga. Hon kände djupt och öfvertygande, att hon redan
mycket länge älskat Arnman och att hon med honom säker-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
