Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen vunne en högre lycka än med Rosenberg.
”Rosenberg,” upprepade hon sakta och framtog hans porträtt, ”om
de friat på samma gång, är det kanske osäkert hvilkendera
jag valt: jag var ju då bara sexton år, blott ett barn. Nu
skulle jag hafva bestämt mig för Arve, ty i hans själ och
hans blickar ligger mera, som talar till hjärtat, än . . .”
Hon hade ej styrka att säga ut. Porträttets klara,
uttrycksfulla ögon tycktes liksom förebrå henne partiskheten för den
senare älskaren. Vidare öfvervägde hon hvad orsaken kunde
vara, att alla inom hennes släkt ville hindra giftermålet med
Arnman: det kunde ej vara af annat än hemligt hopp om
Rosenbergs återkomst — ”men det hoppet är förbi, och nu
måste jag aflägga denna!” sade hon och drog till hälften
kaptenens ring af fingret. En naturlig rörelse hindrade henne
likväl att på en gång verkställa sitt beslut, och hon fann
för godt att uppskjuta det till följande dagen.
Efter en sömnlös natt kom morgonen, och icke utan
tårar och ett nästan våldsamt bemödande att skiljas från
den mångårige trogne följeslagaren, drogs ringen af och
nedlades i en liten låda af spegelglas, den första present, hon
erhållit af Rosenberg. Gabriella sökte emellertid, så godt
hon kunde, öfvervinna sin rörelse och synas lugn. Det var
hennes fasta beslut att allt skulle vara afgjordt till Birgers
och Erikas återkomst, ty det visste hon, att om hon ej,
under det hon var ensam med fadern, finge makt med
honom och förmådde honom till öfverensstämmelse med
hennes egna önskningar, skulle det troligen icke ske, sedan
Birger hemkommit och satt sin allvarsamma myndighet på sig.
Middagen var förbi, Anton som vanligt ute och
Haralds-son i sin kammare, där han tog sin lur på maten. Hvarje
ögonblick kunde jakten komma. Och sedan Gabriella
påtagit den vackra nya klänningen och flyktigt beundrat hur
den klädde henne, ställde hon sig med högt klappande
hjärta vid fönstret i sin kammare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
