Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med den underrättelsen, att de mött en annan båt och af
folket däri fått höra, att Anton tidigt på morgonen
skyndsamt rott in till Marstrand. Detta var mer än allt annat
obegripligt. Anton, som nästan aldrig lämnade sin ensliga
vik, hvad i Guds namn kunde ha förmått honom att själfvilligt
göra en färd inåt staden? Det var då troligt, att han återfått
målet, eller fastmera, att han ej förlorat det, utan endast sökt
narra henne med denna list — men hvartill gagnade det? Allt
förblef oredigt, och slutligen gick Gabriella, villad och mattad
af alla dessa på hvarandra störtande händelser, till sin
kammare att söka några timmars hvila. Men oron att ej fadern
återkom sällade sig till det öfriga, och fåfängt bad hon att
endast några ögonblick få somna från sina sönderslitande
kval. Hon somnade ej: vaken kastade hon sig af och an
på bädden och räknade hvarje klockslag till ungefär 3 på
morgonen, då rörelse på bryggan jagade henne upp, och till
en viss lättnad i hennes mångskiftande ängslan såg hon sin
far ha återkommit jämte Birger och Erika.
Gabriella skyndade ned.
”Hvar är Rosenberg?” frågade alla tre nästan på samma
gång.
”Borta — rest!” sade Gabriella, bleknande för Birgers
mörka ögonkast.
”Det vill säga,” utbrast Birger och upplyfte med sin
hand hennes ansikte, ”att du — afvisat honom?”
”Det vill säga,” återtog Gabriella och drog sig med en
viss bestämdhet undan, ”att jag själf beslutat öfver mitt öde.”
”Ella, Ella,” hviskade henne Erika i örat, ”trotsa och
reta icke Birger! Han är ej i lynne att tåla det. Far har
inväntat oss under vägen och sagt oss allt . . . Men har du
afvisat Rosenberg?”
”Jag kunde ej annat,” svarade Gabriella, ”men vi
skildes som vänner.”
Haraldsson yttrade ingenting. Birger gick förut in, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
