Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade mot... Se så, där ä’ de vid land igen . . . Nu,
kamrater!” Och utan att tänka på krutet i det brinnande huset,
flög Mårten ned. ”Båten ska vi först knipa!”
Under vilda skri nedklättrade de samtliga på andra sidan
af berget och ilade mot bryggan.
”Ur vägen, lymlar!” röt Birger och stötte med en sådan
häftighet till sina motståndare, att själfve Mårten tumlade
öfver ända.
”Erika, Erika!” ropade han och störtade lik en
vansinnig in i huset.
”Åhå,” sade Mårten, åter uppresande sig, och fattade
Haraldsson i kragen, ”son er lär ha glömt något, men I får
allt vara snäll och göra oss sällskap, min gubbe, för, som
I ser, är det vi, som nu ä’ herrar på båten!”
Den gamle såg förfärlig ut. Han kände, att hans timma
slagit. En blick, full af förtviflad ångest, föll på hans afgud,
vår olyckliga hjältinna, hvilken, ej aktande hans böner och
rop, ilade lik en hind uppåt gården.
Gabriella hade likväl icke uppnått förstugan, innan Birger
med svedt hår och svedda kläder rusade ut. I sina armar
bar han Erika, hvars orörliga hufvud utan lif hängde öfver
hans axel.
Erika, den trogna, hulda kvinnan, hade blifvit ett offer
för sin vaksamhet. För att åt sin make rädda ett litet
kvar-glömdt skrin med penningar och viktiga handlingar, som han
anförtrott henne, hade hon i villervallan vid utspringandet ur
huset obemärkt hastat tillbaka och där inne blifvit kväfd af
röken. Med det olyckliga skrinet bredvid sig fanns hon af
Birger, som nu med sin börda ilade åt stranden.
Den förtviflade mannens blick manade till hjälp.
För-gäfves biträdde honom Gabriella och Petter Lindgren — hela
Kattegatts vågor skulle ej kunnat upplifva de för evigt flydda
lifsandarna: den ädla, starka Erika hade blifvit besparad
kvalet af en ännu långsammare död.
G. — Nationallitteratur. 13.
81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
