Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Hugg in och tag fatt! och basta och bind!
En gård åt den, som är mest gesvind!
Karbinerna fram! tag sikte, ... gif eld!
först röfvarchefen till marken fälld,
så resten efter och ingen pardon!
Mer eld! mer eld! kvick exekution!”
Det var gref John af Cassilis’ röst;
tungsamt flämtande gick hans bröst,
hans läpp var färglös, som aska hyn,
men under de buskiga ögonbryn
ett blodsprängdt hvitöga hemskt sig hvälfde,
och målet darrade, handen skälfde.
Men den, som var först och mest gesvind,
det var John Faa. Som rasande vind,
som frustande våg, bryter in hans skara;
de tretton mot femtio vildt rida spärr,
svärdshugg åt alla sidor fara,
anfall är bättre än sig försvara!
— En olika strid, men ”never mind, sir!”
och skam få den, som sin styrka täljer,
att väga den hellre den tappre väljer.
”Zigenarns vad”, så heter det än,
det ställe, där höfdingen och hans män
på stranden af Doon med glänsande mod
mot Cassilis kämpade oförtrutet.
En god stund striden med hetta stod,
ett tjog af väpnare summo i blod,
med krossad rustning, med svärdet brutet;
men äfven John Faas förvägna band,
det minskades likväl efter hand,
trots retade vildsvins tapperhet
en efter en uti gräset bet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
