Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Erlands bruna lockar blandade sig, som fordom, med de
svarta böljor, som svallade kring Singoallas panna.
Det är tyst i grottan. Hvar äro nu kvalen, vreden, de
bittra minnena, som bodde där inne, de hemska suckar, som
genljödo där, de vilda rop, som gåfvo sig luft ur Singoallas
bröst, då hennes förtviflans börda vardt henne odräglig?
Nu hördes endast sakta snyftningar. Erland lägger sin arm
kring Singoallas lif och hviskar — hon hör icke hvad, men
det ljuder, som när en vindfläkt vaggar sig till ro i björkens
krona.
Men utanför grottan glimma Assims ögon. Han skär
tänderna af smärta. Han vill Singoallas lycka, men för honom,
den förskjutne, att se denna lycka! Bättre vore det för
honom att dö i eld.
Singoalla för sin hand öfver Erlands ansikte; hon frågar
hviskande, med tårfyllda ögon, ömma underliga frågor:
”Hvi är du så blek, Erland? Hvarför vissnade dina
kinders rosor? Hvart flydde din ungdom? Jag drömde, att
du ännu var sjutton år. Erland, har du lidit?”
”Hvar har du varit så länge, Singoalla?” frågade Erland
tillbaka. ”Minns du vår lyckas hem, där granen susade,
där bäcken sorlade? Ack, granen susar än, bäcken sorlar
än. Det förflutna har återvändt, vi äro åter unga. Kom,
Singoalla, låt oss leka och plocka blommor vid bäckens rand!
Mötestiden är ju inne; himmelens stjärnor blinka! Ser du
dem icke?”
Erland fattade Singoallas hand och förde henne ur
grottan. Knappt tänkande, endast saligt kännande, följde
honom Singoalla. Hon vandrade med sänkt panna i
svärmisk dröm vid sin riddares sida. Hon såg ej stjärnorna,
ej träden, mellan hvilka hon skred. O, slute aldrig denna
sällhet! Låt dem leka vid bäcken och dö, innan morgonen
kommer med sin kalla dager och sin grymma verklighet!
Natten, drömmen, svärmeriet, de flämtande skuggorna, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
