Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Romerska Sägner
skaft i hans lemmar, hade han ilat öfver romerska torget
och Velia och in i dalgången mellan Palatinen och coeliska
berget. Nu låg framför honom en gata, som ledde till
Capena-porten och appiska vägen. Än några minuter, och han skulle
hafva stadsmuren bakom sig. Stormen, slagregnet och
mörkret gynnade hans flykt. Gatorna voro folktomma,
väktarne syntes hafva åt de vreda naturmakterna öfverlämnat
vården om den sofvande stadens trygghet.
Petrus skyndade förbi ett Isistempel, då klädet, som var
bundet kring hans sårade ben, lossnade, föll och fördes af
stormen till en törnhäck, där det, enligt sägnen, följande
morgon tillvaratogs af en kristen kvinna, en af apostelns
lärjungar. Stället där det skedde visas ock. Vid den Ödsliga
Via di Porta San Sebastiano, nära de ofantliga ödemurarne
af kejsar Caracallas termer, på tomten af ett forntida
Isistempel, ligger en urgammal, af romare så väl som af
främlingar så godt som bortglömd, men likväl märkvärdig och
innerligt tilltalande liten kyrka, S. Nereo ed Achilleo, som
bland annat förvarar Gregorius den stores biskopsstol. I de
äldsta urkunderna kallas denna kyrka Titulus fasciolæ till
minne af det förband (fascia), som aposteln Petrus här
tappade. Martyrerna, efter hvilka hon sedan uppkallades, äro
icke graflagda här, utan i Flavia Domitillas underjordiska
kapell, som upptäckts vid ardeatinska vägen och som man
höll på att uppgräfva, medan författaren till dessa rader
vistades i Rom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
