- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 15. Viktor Rydberg; Pontus Wikner /
250

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Viktor Rydberg

staden, när han tyckte sig skönja ett underligt sken, som
rörde sig öfver vägen och långsamt närmade sig.

Det liknade hvarken ljuset af en fackla eller af en lykta.
Det hade sin egen glans, som kunde jämföras med förtätadt
stjärnljus, med vintergatans sken på Nordens himmel, och
det bildade en halfring lik glorian kring ett heligt hufvud.

Petrus stannade förvånad.

Allt efter som glorian nalkades, aftog hon i klarhet,
men tydligare och tydligare visade sig ytterlinjerna af en
mänsklig skepnad, som vandrade vägen åt staden till.

Skepnaden, som var klädd i en mantel, gick på motsatta
vägkanten till den, vid hvilken Petrus stod, och tycktes
skrida förbi utan att hafva varsnat honom.

Men när den okände tagit ännu några steg, vände han
sig om. Petrus, hvars blick icke kunnat skilja sig från
företeelsen, igenkände denna rörelse. Så hade Jesus vändt sig
och sett på honom den natt, då han på öfversteprästens gård
för tredje gången förnekat sin herre och mästare.

Aposteln skyndade fram. Hans ögon voro öppnade, han
såg framför sig honom, sin lärare och sin salighet, sådan han
sett honom vid sin sida, då de vandrade tillsammans i
Judaland och Galiléen. Han igenkände samma sorgsna och mildt
förebrående uttryck, samma af gudomlig godhet lysande ögon,
som efter den tredje förnekelsen så outplånligt fäst sig i
hans själ. Outsägliga känslor stormade öfver honom. Han
fattade i Jesu mantel och ropade:

”Herre, hvart går du?” (Domine, quo vadis?)

Jesus svarade:

”Jag går till Rom för att än en gång korsfästas.’’

Då sjönk Petrus till hans fötter.

”Herre,” sade han, ”förlåt mig! Du känner min svaghet.
I natt har jag åter förnekat dig. Lägg nu din hand på mitt
hufvud och låt mig få gråta ut vid din fot! Då skall döds-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:42:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/15/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free