Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyste, gjorde genom jämförelsen hans ställning värre. Den
ende af fränderna, som visade honom godhet, var kejsar
Augustus. Af bref, som denne skref till Livia (och hvaraf
Suetonius lämnat oss utdrag), finner man bland annat, att
kejsaren någon tid bjöd Klaudius dagligen till sitt bord, i hopp
att kunna afvänja honom från den människoskygghet och
det tölpiga sätt, som gjorde honom så löjlig. Ynglingen hade,
för att undandraga sig hån och spe, gjort sig så osynlig som
möjligt och valt sig umgängesvänner bland någre
aktningsvärde bokmalar, som ägde intet af de helleniske
vetenskapsmännens världsvana, glättade later och lätta samtalston. Under
desse vänners ledning hade han med ifver slagit sig på studier.
Titus Livius, den utmärkte häfdatecknaren, kejsarens
skötevän, infann sig någon gång i denna krets och uppmuntrade
Klaudius till historiskt författarskap, om ej för annat så för
att ynglingens själ skulle hafva en ädel sysselsättning. Men
kejsaren upptäckte snart med både löje och ledsnad, att den
unge fursten tillägnat sig icke allenast de kunskaper en
Sulpicius Florus, en Atenodorus hade att bjuda på, utan ock
deras pedantiska åthäfvor. Hvad hade man att göra med
honom? Då kejsaren skref ett af dessa bref, förestod den
fest till Mars Ultors ära, som han instiftat, och borde med hela
kejserliga huset öfvervara. Men kunde Klaudius den stackaren
("misellus’’) medtagas? Kunde han med sina tjuguett år på
nacken gälla för en helfärdig människa? Skulle man icke
blottställa sig för gycklet, om man uppvisade honom för ett
folk så fallet för elakt skämt som det romerska?
Brefskrif-varen medgifver, att dessa frågor ängsla honom, och att han
nu en gång för alla vill hafva afgjordt, om Klaudius är
möjlig i umgängeslifvet och i statslifvet eller icke. — Vid ett
annat tillfälle skrifver kejsaren, att han funnit själsadel under
den tokiga ytan en upptäckt, som hedrar hans lika skarpa
som välvilliga blick — och han yttrar sin förvåning öfver det
sammanhang i tankegången och den klarhet i uttrycken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
