Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
diskretare anslag, en ny känsloton, något vårligt och blåögdt
midt uppe bland allt det, som hos dem själfva och andra var
traditionellt och förfeladt. De sökte en visserligen aldrig
skärande verklighet, kallade sig till och med ”realister” å la
Runeberg, på samma gång deras världssyn var strängt
idealistisk och tidens store svenske tänkare Boström kan skönjas
bakom åtskilligt af deras diktande. Och när en Bäckström,
en Wirsén senare växa ut till fullfärdiga skaldepersonligheter,
kvarblir hos dem allt detta som nya insatser i svensk lyrik.
Några af signaturerna dogo unga, men på 1870-talet ha
andra, Snoilsky, Wirsén, Pontus Wikner, Bäckström och
bland deras vänner Hans Forssell med flera blifvit män i
vår litterära, kulturella eller politiska stat. Till viss grad
behärska de skedet. På visst sätt fortsätta de, som redan
sagdt, den tidigare romantikens världssyn, äro teister,
spiritualister, anti-naturalister, och då naturalismen omsider
bryter in från kontinenten öfver Danmark och Norge, blir
det i en bland deras krets, C. D. af Wirsén, som denna
tidsrörelse finner en motståndare så stridbar och oböjlig, som
den öfverhufvud fått någonstädes i Europa. Medan under
1880-talet en annan, svartare litteratur bildar sig i en annan,
mulnare tidsatmosfär, och diktens och tankens fåglar
öfverhufvud stryka tätare utmed marken än de någonsin gjort,
fortsätta de kvarlefvande ”signaturerna” Snoilsky och Wirsén
den oberoende, klart harmoniska poesien äfven under seklets
bägge sista årtionden. De oroselement från 80-talets
brytningar, hvilka spåras i Snoilskydikter sådana som ”Poesiens
vandring”, försvinna emot skaldens totalhållning. Öfriga
i denna volym medtagna poeter, hvilka icke tillhört
uppsala-signaturernas krets, fortsätta att dikta helt utan inflytande
af naturalismens tidsanda.
En nästan dominerande ställning inom lyriken hade
Carl Snoilsky i Oscar II: s Sverige, till och med — som
det en tid tycktes — vid sidan af skedets likvisst förnämsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
