Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
född 1781, Tegnér 1782, Geijer och Hedborn 1783,
Hammarsköld 1785, Palmblad 1788, Atterbom 1790, Dahlgren
och Almquist 1791, Stagnelius 1793. Det är delvis yttre
förhållanden, som göra, att dessa skalder inte samla sig till
stora verk förrän jämförelsevis sent: Tegnér ger ut ”Fritjofs
saga” vid fyrtiotre, Atterbom ”Lycksalighetens ö” vid
trettiosju och Almquist börjar offentliggöra ”Törnrosens bok” vid
fyrtiotvå års ålder. På grund häraf hinna några af dem och
deras något yngre samtida — som Fredrika Bremer (f. 1801)
och Emilie Flygare-Carlén (f. 1807), hvilka företräda den
prosaskildring och liberalism, som tveksamt börjar efter 1830
och vinner i styrka mot 40-talets ingång — bli meningsfränder
med den nya poetgenerationen. Det är de politiska eller
humoristiskt-realistiska unga skalderna: Sturzenbecker och
Sommelius (födda 1811), von Braun (1813), Nybom (1815),
F. A. Dahlgren och Malmström (1816), Wennerberg och
Strandberg (1817). Men alltjämt lefva och verka de äldre,
och århundradets midt företer inga bestämda former. Ännu in
på 1860-talet har t. ex. den unge Snoilsky samma intresse
för skandinavismen och för polackernas uppror, samma
allmänt demokratiska patos som Strandberg på 1840-talet. En
enstaka stor begåfning som Viktor Rydberg (f. 1828) bildar
ingen epok, ty han har ingen generation med sig, och hans
alstring kommer spridd under skilda årtionden. Nästa nya
gruppbildning är de s. k. signaturerna, födda 1838—42,
hvilka i sin midt ha en stor skald, Snoilsky. Hans klufna lif
och brist på idéintresse hindra honom att inleda en ny
riktning, det blir — liksom för Franzén — endast tilloppet. Men
så kommer återigen en poetisk generation och tätt i dess spår
ännu en. Den äldre gruppen — inberäknadt de tidigt
debuterande yngste — är just de, som egentligen bilda det s. k.
åttitalet: Strindberg, Anne Charlotte Leffler och Alfhild Agrell
(födda 1849), Victoria Benedictsson (1850), Bååth (1853),
Bondeson (1854), Nordensvan (1855), Geijerstam (1858),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
