Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riskera lifvet för tjuren. Hon lade i väg, också hon, så fort
hon kunde orka och så att hufvudduken guppade ned på
skuldrorna och hårtestarna reste sig mot vinden.
”Men är du rakt ifrån dig?” ropade hon andfådd, då
hon högg tag i honom.
”Låt bli mig — käring,” snäste den gamle. Det var
inte tid att taga hänsyn nu.
”Truls — gör dig inte olycklig!”
Den rösten kunde ändå tigga i ångest, så skrikig och
sträf den var.
”Håll käften — släpp mig!”
”Du blir där!”
”1 helvete blir jag!”
Med denna förtröstansfullt oartiga försäkran åt sin äkta
hälft ryckte han sig lös så att det krasade i pälsen och
försvann därefter med Fältman in i ladan.
Snytande sig på kjortelfållen och bittert gråtande
återvände hustrun till de andra kvinnorna, men där var en så
stor glädje öfver Emil, att ingen hade tid att bry sig om
henne.
Den förhoppningsfulle unge mannen hade återfunnits,
sittande i en frånspänd vagn, där han lekte sprutförare och
af yttersta makt piskade på ett par inbillade hästar.
Ryktarens hustru satte sig på marken i det hon drog
kjorteln öfver hufvudet för blåsten och oafvändt betraktade
den brinnande ladan, medan hon vaggade fram och åter,
hårdt sammanknäppande sina händer och oupphörligt
mumlande syndabekännelsen för sig själf, utan att veta hvad hon
gjorde, endast med en känsla af att det var hon som hade
skuld i allt detta, och att hon måste skynda sig att blidka
vår Herre, så att han måtte hjälpa — skynda sig att hjälpa . . .
hjälpa innan det var för sent!
Och så — medan hon mumlade orden om och om igen
och kramade sina egna händer — så fick hon se tjuren och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
