Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.O’0 -... 0–...O’-.. O-’-. O
:
hemlig driffjäder, som gjorde, att detta barn kunde hålla ut
hos henne med sådant tålamod?
Hon tänkte på hur trötta dessa små fötter måste vara,
satte sig därför på en bänk och lyfte stillatigande den lille
upp bredvid sig. Han blef sittande där med hängande ben
och såg ut som en stor människa, hvilken till sitt bryderi
känner, att det här borde föras en konversation.
”Tycker du synd om mig, att jag är sjuk — som mamma
säger?” frågade tanten.
”Ja,” kom det blygt.
”Har du själf varit sjuk?”
”Ja, jag har varit sjuk en gång. Det var när doktorn
brukade gå till mig.” Nu var han odeladt glad öfver att ha
fått ett samtalsämne.
”Tyckte du om doktorn?”
”Ja; men jag var så rädd för honom.”
”Hvarför var du rädd? Var doktorn obeskedlig mot
dig?”
”Nej, men jag var så rädd för det där järnet.”
”Hvilket järn?”
”Han stack in ett långt järn här.” Den lille visade på
ena sidan af sin tröja.
”Ett järn!”
”Ja. Jag” — han gjorde ett uppehåll för att kunna
draga sig till minnes och uttala orden korrekt — ”jag hade
vatten i lungsäcken.”
Han såg frågande upp för att se om hon förstått detta
konstiga.
Hon tyckte sig se honom ligga på sjukbädden, iklädd
sin långa, hvita nattskjorta; hennes egen lifsbäfvan mätte
detta lilla hjärtas hjälplösa ångest, hon såg dessa stora
undrande barnaögon med deras förskrämda resignation och
protestlösa undergifvenhet . . .
Hennes sinne sved, som varma muskler svida för isande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
