Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knifblad, och de lifströtta ögonen drogo sig tillhopa för att
slippa se mer.
Det blef tyst mellan de två, och de sutto stilla på bänken.
”Leker du aldrig med dina syskon?” vidtog tanten
på nytt.
”Nej.”
”Tycker du inte om dem?”
Han tvekade först.
”Nej.”
”Hvarför det?”
Han tänkte efter ett ögonblick för att kunna svara riktigt
sanningsenligt.
”De ta så hårdt,” sade han och såg upp i hennes ansikte,
liksom för att få det afgjordt om den förklaringen kunde
gälla.
Hans följeslagerska svarade ej; det lade sig ett par
veck mellan hennes ögonbryn som i smärta. Hon förstod
plötsligt hur ensam han var, denne lille, huru hänvisad till
sig själf, han — som måste frukta sina syskons lekar.
”Tant.”
Hon såg på honom, han satt hopsjunken på bänken,
kutryggig som en liten apa.
”Hvad vill du?”
”Tror tant inte, det är middag snart?”
Han sade det mycket lågt, skamsen öfver att hungern
tvingade honom till påminnelsen.
”Jo, det är visst middag nu.”
De reste sig båda och började gå upp emot
hufvud-byggnaden
När det omaka paret kom in i matsalen, stod soppan
redan på bordet.
”Det var väl att ni kom; jag hade skickat betjänten ut
att söka efter er,” sade frun; ”alla dessa hungriga magar
kunde inte vänta längre.” Hon stod vid ena bordsändan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
