- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 18. Anne Charlotte Leffler; Ernst Ahlgren; Alfhild Agrell; Georg Nordensvan; A.U. Bååth; Ellen Key /
186

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och såg omkring sig på den stoj ande barnskaran, som
knuffades under brådskan att komma till sina stolar.

”Mamma, skall pappa inte komma hem till middag?”
ropade en gnällig flickröst.

”Nej. Inte förr än i morgon.”

”Då kan jag få sitta på hans plats!” kom det trestämmigt,
den ena rösten skrikande öfver den andra.

”Hvar och en blir där han är van — var så god! —
och intet väsen.”

Moderns bestämda ton kom det att bli tyst med ens.

”Förlåt mina skrikhalsar, kära Ottilia,” vände hon sig
till den främmande, ”får jag be dig taga plats?”

Den tilltalade satte sig stelt. Det låg någonting fientligt
i hennes blick, och hon undvek att se på sin svägerska.

Denna var synbarligen ett godt stycke in i trettiotalet,
men hennes fylliga rödhyllta ansikte med den käcka minen
hade någonting ungdomligt och lefnadsduktigt i hela sitt
uttryck.

”Ni ha visst varit på långtur?” sade hon och såg bort
på sin gäst, i det hon också själf intog sin plats. Hon hade
ett par kloka, erfarna ögon med en botten af välvilja.

”Ja, vi ha gått mycket,” var det tvära svaret.

”Nå, och har Ejnar kunnat vara tant till någon nytta?”
fortsatte frun med det slags muntra oförskräckthet som
liksom vill tvinga bort en annans misstämning.

Frågan ställdes skenbart till Ejnar, som icke svarade,
utan endast såg ned i sin tallrik med en min så anspråkslös,
att den tydde på en mycket stark inre tillfredsställelse.

Tant teg äfven, och kring de tunna läpparna kom det
ett drag af hat. Hon såg upp med en snabb blick och satt
därpå lika kall och stel igen. Men det jäste af harm och trots
inom henne.

Trodde hon — denna robusta, rödkindade kvinna
därborta, som aldrig känt hvad kval och ångest och tomhet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/18/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free