Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och leda vill säga — trodde hon sig med sin klumpiga slughet
kunna hindra hvad som måste ske? Triumferade hon redan,
därför att barnets närvaro fördröjt utförandet? . . . Å, denna
dumhetens hjärtlöshet, att icke ens unna en människa att
få dö! . . . Och denna kvinna trodde sig klok och god, alla
människor ansågo henne så. — Dum, endast dum!
”Du har väl inte varit till besvär för tant, Ejnar?” sade
modern och såg på den lille med en blick, som hon nästan
gjorde förebrående. Det var hennes föresats att tvinga den
inbitna halsstarrigheten därborta till ett svar.
Ett par af syskonen fnittrade och stötte på hvarandra,
Ejnar blef röd, och stoltheten gled öfver i förödmjukelse.
Han hade synbarligen varit så säker på ett erkännande, och
nu kom i stället syskonens spe och moderns förebråelse!
”Ejnar och jag trifvas godt samman. Eller hur?” —
Det lade sig en mager, något skälfvande arm kring Ejnars
skuldror, och han såg upp i ett blekt ansikte, som böjde
sig emot honom, medan ett par underliga ögon sågo in i hans
— ett par hjärtängslande mörka ögon med någonting skarpt,
som med ens blef mildt.
Den lille kunde icke svara. Han såg på en gång skyggt
och förtroendefullt upp i det bleka ansiktet, och så gaf han
syskonen ett ögonkast. Där kunde de se, att tant tyckte om
att ha honom med!
”Jag vill gärna ha Ejnar med mig,” tillade hon och
drog bort sin arm. I hennes sjuka sinne jublade hånglädjen.
Hon därborta skulle icke tro att hon gjorde något förfång med
sina tvångsåtgärder.
Så kom det sig att Ejnar och tant sällskapade med
hvarandra hela den dagen och i bästa sämja.
Ändtligen blef det kväll.
Tanten stod ensam i sitt rum vid fönstret, grubblande
sig igenom samma labyrint, som hennes tanke gått sig sjuk
och trött i hundra och åter hundra gånger förut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
