- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 18. Anne Charlotte Leffler; Ernst Ahlgren; Alfhild Agrell; Georg Nordensvan; A.U. Bååth; Ellen Key /
190

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

genom hennes sinne. Hur moderligt rösten hade vibrerat!
Med hela en moders ömhet; ja, men med något mera . . .

Den arbetande tanke, som hade för vana att grubbla
öfver allting, hakade sig fast vid detta tonfall. . . Det hade
legat mera än ömhet däri; det var mod. Något af det
äfven-tyrliga mod, som spelar högt spel, tror på sin lycka och
vinner; något som var släkt med hennes eget lynne, bara
a tt hon satt allt på ett kort och tappat.

Och medan hon tänkte på detta, kom hon in i sitt
sof-rum, där gossen låg. Hon gick tyst genom rummet för att
icke väcka honom, och så ställde hon sig midt för fönstret
ett stycke in i rummet och såg ut. Månskenet kastade
gardinernas skira mönster i lätta skuggor på mattan, medan de
tunga, mörka draperierna vid båda sidor gjorde den bleka
dagern ännu mera kall och drömlik; det låg någonting af
spöklikhet öfver det hela, som gaf en dämpad rysning,
hvilken kröp i ryggen och lyfte håret som med osynliga
händer.

Skulle det var rädsla? ... Ja visst. Men hon visste att
hon skulle bli herre däröfver. Och hon stod där länge, på
det att alla måtte gå till ro.

Hon svepte sig i sin persiska nattrock så vårdslöst som
en tiggerska sveper sig i sina trasor, hon kastade af sig sin
fotbeklädnad för att sticka fotterna i ett par pälsfodrade
morgonskor, hvilkas steg icke skulle höras, därefter gick
hon långsamt mot dörren. Nu kunde det vara tid: allt i huset
var tyst.

”Tant,” hviskade det från barnets säng, då hon gled
den förbi.

Hon hejdade sig och dröjde, hon visste knappt om hon
hört rätt. Nej, det var blott hennes uppjagade inbillning.
Han sof ju — den lille.

Hon fortsatte att gå.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/18/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free