Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur äktenskapets Komedi
kalla honom så, inte ens om du skulle möta honom. Din
mamma har nu rest bort, och hon kommer inte mera hem
hit igen. Men när vi i höst flyttat hem till staden, får du
hälsa på henne när du själf vill.”
Under det att Bob talade, kände han det, som om han
på något hemlighetsfullt sätt mellan barnet och sig själf knöt
samman ett band, som hade varit slitet, och han tyckte, att
nu kände han och gossen hvarandra. De hade blifvit bekanta
som två människor, hvilka mötts och kommit att tala förtroligt
med hvarandra. Det tycktes, som om Georg också känt något
liknande. Ty hans blick var fri från skygghet, när han nu
vände den mot fadern. Han såg blott undrande ut, som om
hela hans värld blifvit ny.
”Skall mamma gifta sig med . . . honom, som jag inte
skulle få tala om?" sade han och blef själf med ens röd.
"Ja,” sade Bob med kväfd röst och vände sig bort.
Han visste ej, hur det gått till, att han kunde tala så
med barnet, men han kände, att han var på en riktig väg,
och han var lycklig öfver, att han kunnat tala.
"Är mamma då icke längre min mamma?" sade barnet.
Bob drog icke på mun, när han svarade:
"Jo, det är hon. Hon förblir alltid din mamma. Men
hon är icke längre min hustru. Kan du förstå det?”
Han såg ett par stora tankfulla barnaögon riktade mot
sitt ansikte och hörde, att gossen sade ja, som om han bara
begärt bekräftelse på något, hvilket han tyckt sig själf kunna
ana. Så kände han ett par armar om sin hals och kände
gossens läppar mot sin kind och hörde honom hviska med
en röst, som var ny för Bob:
"Hvad du är snäll mot mig, pappa!”
En våg som af nyvaknande lif genomströmmade Bobs
hela själ, och när han satte gossen ifrån sig, såg han på
honom som på en vän, hvilken han vunnit, en jämlike, en
förtrogen, en liten människa, som var större än någon visste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
