Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur BOKEN OM LILLE-BROR.
TREDJE DELEN.
X.
Min hustru kom upp och blef konvalescent, hon gick
åter uppe ibland oss, och hon hade icke tanke för annat
än att göra oss andra lyckliga och själf känna, hur vi gladdes
öfver, att hon åter tillhörde lifvet.
Ack, dessa korta veckor, under hvilka ingen mer än
vi sågo henne, hur minns jag dem icke nu! Och hur lyckades
de icke att få mig att glömma allt som varit! Emot deras
stumma lycka var all oro och sorg, som vi förut upplefvat,
för intet att räkna. Allt som sades har jag skrifvit i mitt minne
och gömt. Det som icke sades och som var större, än hvad
lifvet eljes ger, slumrar i min själ, gifvande mig grundtonen
till det lif, hvilket jag eljes aldrig skulle kunnat lefva. Dessa
dagar, hvilka nu kommo, plånade ut allt som funnits inom
mig af oro, tvifvel och misstro. Ty jag hade misstrott henne,
misstrott hennes kärlek, därför att hon icke ville låta sig
föras från döden till lifvet för att lefva med mig.
Nu var hela hennes motstånd borta. Jag kände det i
hvarje ögonblick jag satt vid hennes sida, i hvarje ord hon
talade till mig. Det var, som om sjukdomen gjort rent hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
