- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 19. Gustaf af Geijerstam; Tor Hedberg; Ernst Josephson /
137

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ur Skogen och Sjön

Hustrun ser på honom, och den skrämsel, som är i
hennes blick, gör mannen rasande. Han rycker henne upp
ur sängen och kastar henne handlöst bort i ett hörn af
rummet. Där blir hon liggande och hör på mannen, som
mumlar ed efter ed mellan sammanbitna tänder, medan han
kastar plagg efter plagg på golfvet. Sammel strider mot en
lust, som sjuder och bränner inom honom. Han behöfver
något att bryta ut emot, någon, som han får göra ondt.
Men i nästa ögonblick sjunker han ihop och har glömt
alltsammans. Han ligger insvept i täcket och sofver som ett
barn. Skutan har kommit i hamn.

IV.

När människan kommit på orätt plats i lifvet, då händer
lättare än eljest, att hennes själ går itu, så att den ena halfvan
icke vet, hvad den andra gör. Då kan omvärlden heller icke
se annat, än att den, hvilken drabbats af dylikt, blifvit rubbad
till sitt förstånd. Mellan att vara hvad människor kalla klok
och hvad de gifva ett sämre namn finnas för öfrigt många
grader, och ingen har ännu blifvit född, som alltid kan
säga, hvar den gränsen går. Hotas en människa af den
själens jordbäfning, som kan siuta med att på allvar slita
henne i stycken, då är det underligt att se, med hvilken
säker instinkt andra ana sådant. Rädslan bjuder dem att
hålla sig undan från en sådan människa, och kring den,
som kämpar mot utbrotten och själf kan känna deras
annalkande, blir det därför tomt, som om brottet tagit honom
fangen och icke olyckan. Rysligare än då ser det aldrig ut
i en människas själ.

Sammel gick aldrig helt sönder, men i hela sitt lif var
han nära att göra det, och därför var det illa ställdt för
honom alltifrån denna dag. Grämeisen öfver allt det, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/19/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free