Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o ... o-...o
Tor Hedberg
Och då han betraktade den, såg han bilder af det förgångna
resa sig upp för hans själ, och han läste i askan sitt lifs saga.
Han såg sig som tjuguårig yngling, och han mindes den
stund, då han undfått tanken till sitt lifs gärning. Här på
branten hade han stått, då som nu, och samma sol hade
kastat sitt sken öfver samma höjder. Men höjderna hade synts
honom högre och solens sken starkare, och hans tankar hade
icke segnat trötta mot jorden utan lyft sig som unga hökar.
Han hade skådat ned öfver den låga dalen, där hans
fränder bröto bygd i vildmarken och reste sig boningar. Då
hade det synts honom, att deras boningar voro låga och att
hans egen var den lägsta af alla. Och en tanke hade kommit
susande öfver honom och slagit ned i hans sinne, som skälfde
liksom af fruktan.
Han ville bygga sig en boning, högre än alla de andras;
här på höjden ville han bygga den, så att den kunde synas
vida omkring. Hökstugan skulle den kallas, och den skulle
bringa ära öfver hans namn.
Men liksom höken på bredda vingar synes för stor för
redet, så hade denna tanke i första ögonblicket synts honom
så stor, att den icke kunde rymmas i hans sinne. I allt
trängre ringar hade den kretsat omkring honom, så hade den
fällt sina vingar och slagit sig till ro. Och se, den rymdes
där godt, och han gick ned till bygden, stolt bärande den
inom sig.
Sedan dess, när dagsverket var slutadt och de andra sökte
hvilan eller glammade med kvinnorna, tog han sin yxa och
gick upp till skogsåsen. Där bröt han sten och byggde grund,
där fällde han träd och täljde stockar, som han sedan med
möda, steg för steg, släpade fram till bygget. Ensam arbetade
han, och därunder fick han ensamheten kär; han blef som en
främling för de andra, äfven då han gick i deras arbete.
Under arbetet växte hans styrka. Hans skuldror blefvo
bredare och hans händer hårdare än de andras; snart kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
