Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men då jag efter profvets slut frågade min närmaste
granne, Pettersson:
”Skref du kokadt med t eller dt?”
Så svarade han:
”Jag skref det med t.”
”Då har du dabbat dig,” sade jag.
”Ja,” sade han missmodig. ”Men skall mitt intagande
på seminarium bero på ett dt, då är det för ynkeligt.”
Jag kunde ju ej förneka det menskligt rigtiga i denna
hans anmärkning, men rätt måste ju i alla fall vara rätt.
En halftimme derefter skulle vi läsa innantill. Ja, det
måtte väl intet vara någon konst, tänkte jag för mig sjelf.
Men annat fick jag erfara.
När vi kommo inför den stränge rektorn, så var
ingenting honom till lags. Vi skulle uppläsa ett stycke ur
Läseboken (hvad det var för en läsebok, hade jag då ej reda på,
men fick sedermera veta, att det var ”Läsning för folket”).
Den ene fick läsa efter den andre, och jag tyckte, att de
läste förskräckligt illa. Men ännu sämre tyckte nog rektorn
orn deras prestationer, ty för nästan hvartenda ord så ropade
han stopp! och tog sjelf om meningen gång på gång. Och
då någon kom till ett ord med r, t. ex. ”krafter”, så skrek
han, så godt han orkade: ”Krafter, krafter! R skall höras!
Stackare, stackare!”
Emellertid satt jag der och funderade öfver hans
anmärkningar.
”Jag begriper, huru han vill ha det. Jag skall nog läsa
honom till pass,” tänkte jag för mig sjelf.
Så fortsattes examinationen med buller och bång, man
efter man och bänk efter bänk, hela raden utefter. Men då
rektor hunnit till sista bänken, der en för mig obekant samt
Pettersson och jag sutto, så gick han ner ur katedern och
öfverlemnade pröfningen af oss återstående åt den äldste
adjunkten, hvarföre jag således ej, såsom jag önskat och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
