Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
solvisarn höjde sig mot himmeln. En oafbruten rad af vagnar
körde förbi; de flesta togo vägen mot Champs-Elysées.
Hon gick en stund framåt, i skuggan af de åldriga träden.
Midt emot det nyuppförda industripalatset vek hon af åt
höger och stannade till sist framför ett hus i Avenue Matignon.
”Herr Heine?” frågade hon portvakten.
”Femte våningen, min fru.”
Hon steg mödosamt uppför trapporna och stod slutligen
med klappande hjärta utanför den angifna dörren; ringde
på en klocksträng, hörde tunga steg där innanför och såg
dörren öppnas af en äldre, grofväxt kvinna, med svart
hufvudduk öfver sitt gråsprängda hår.
”Tar herr Heine emot?”
Den gamla skakade på hufvudet och mumlade några
obegripliga ord.
”Hvem är det?” hördes en kvinnoröst i gällaste diskant
inifrån rummet, och ett fetlagdt kvinnoansikte visade sig i
dörren.
”Jag heter fru Selden och––––
”Var så god och stig in.”
Den främmande trädde in i ett mellanting mellan sal
och hvardagsrum. Dess möbler tycktes alla ha sett sina bästa
dagar, öfver soffan hängde ett ungdomsporträtt af husets
härskarinna.
”Min man kan tyvärr inte ta emot. Han är så sjuk
så–––-”
Den främmande hade svårt att dölja sin förvåning, så
föga motsvarade verkligheten den bild, hon i tankarne danat
sig af fru Mathilde Heine, grisetten, som fängslat don Juan
för lifvet. En blek skönhet, med mörka gåtfulla ögon, något
själfullt och trolskt så hade hon tänkt sig hustrun till
den döende romantikens döende sångare. Där stod nu i
stället den förkroppsligade prosan, bredbent och elegant,
lifs-lefvande, korpulent och trivial. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
