Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Skogen susar - Herakles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till den andra stranden, segnade han ned och förmådde ej
längre kvarhålla sitt byte. Med en hatfull blick sökte han sin
baneman, men då han ej kunde skönja honom mellan buskarna
och kände hur hastigt hans kraft slocknade, förställde han
sig och sade till Deianeira:
”För en öfverårig hästman är det bara en lisa att få dö.
För honom är det tungt att åldras. Han blir efterst i flocken,
nymferna skria och fly, hvar han kommer, och hans tänder
rå knappt på ett omoget plommon. Det är till sist bara hans
blod som oföränderligt dunkar lika oljigt och hett i halsådrorna
och därför besitter också det blodet en alldeles säregen
trollkraft.”
”Tro honom inte, Deianeira!” hviskade Forkys, som
redan brutit sig fram genom törnet och därvid tappat alla
sina honungsskatter. ”Hästmännen kunna inte uttala Apollons
namn.”
”Och vi äro nog lyckliga att aldrig kunna fälla tårar
och aldrig tillbedja något, inte ens solen,” fortsatte Nessos.
”Hör mig, Deianeira. Jag skall gifva dig ett råd. Jag är
glad att min sista blick får slockna på så väna kinder som dina
och jag vill rikligt löna dig. Din herre älskar dig för visso,
ty jag har själf sett, hur han längtade till dig och sin
landt-gård i Trakien, men han har undfått hänryckningens
olycks-gåfva och när hänryckningen tänds i hans hjärta tvingar
han dig med sig till husaltaret och befaller att du skall
knäböja med honom. I den stunden älskar han inte bara dig,
sköna Deianeira, utan just i sin kärlek till dig också något
annat än du och något som är förmer än du. Och hvar
gång han röfvar någon kungadotter eller slår ihjäl en
människa, reser han ett altare. Det finns snart knappt ett berg,
en kulle eller en udde, där han inte byggt ett altare, och
insättandet af hvar liten sten i alla dessa tusen altaren var
för honom ett kärleksverk. Stundom måste jag tro, att alla
hans roftåg och dråpslag bara födas ur en enda tanke, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
