Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Ur Skogen susar - Herakles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enda längtan — den att gå fram som en offerpräst och resa
altaren. Annorlunda skulle vi stackars hästmän ha älskat dig,
ty vi älska såsom kvinnor, helt och fullt, och tänka inte på
annat än att älska, och nu i min dödsstund ser jag ingenting
annat än din oförlikneliga fägring. Lita därför på mitt råd.
Tag några droppar af mitt blod och göm dessa, blandade i
olja, i en lerkruka med vaxlack. När du en gång blir ensam
och behöfver dem, fukta då med dem din herres skjorta.”
”Ryck pilen ur den vilda hästvarelsens sår och bär den
till Herakles!” befallde hon satyren, som fått syn på en
sköldpadda och spratt upp vid hennes röst. Den var så klar
och olik den stupades rosslande mummel.
När Forkys hade gått och hon såg, att Nessos föll åt
sidan och var död, ville hon också skynda bort, men så
måste hon stanna för att lösa flätorna och släppa ned
purpurkjolen och då började hon tänka på, att kentauren ändå
sagt sant i mycket. Hvarför skulle hon inte vara klok och
i tysthet följa hans råd? Säkert hade Forkys varit allt för
upptagen af sin sköldpadda för att längre komma ihåg att
lyssna. Hon doppade försiktigt insidan af klänningsfållen i
såret. Sedan rullade hon ihop den blodfläckade delen af
tyget i en knut och stack den under gördeln vid höften.
Hon kände en oemotståndlig längtan att en stund få
gå för sig själf och tänka på kentaurens ord.
”Törnbuskarna äro nu slut,” sade hon till Herakles,
då hon åter steg upp på klipporna, ”och du behöfver inte
längre bära mig.”
Hon gick före honom i solskenet och han såg ingenting
annat än henne. Det bekymrade honom, att han denna gången
kommit hem så utarmad, att han icke ens kunde gifva henne
så mycket som en påse med pärlor efter någon ihjälslagen
konung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
