- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 22. Selma Lagerlöf ; Gustaf Fröding /
50

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slängpolska, ringpolska, ett ursinnigt dansande var det. Så snart
en dam öfvergafs af en kavaljer, kom en annan och ryckte
henne med sig.

Och äfven den sorgbundne Gösta Berling rycktes med i
hvirfveln. Han skulle dansa bort sorgen och förödmjukelsen,
han ville ha yrande lifslust in i blodet igen, han ville vara
glad, han som alla andra. Och han dansade så, att rummets
väggar gingo rundt, och hans tankar yrade.

Så, hvad var det för en dam han hade ryckt till sig
midt i flocken? Hon var lätt och smidig, och han kände,
att det gick strömmar af eld mellan honom och henne. Ah,
Marianne!

Medan Gösta dansade med Marianne, satt Sintram redan
i sin släde nere på gården, och bredvid honom stod Melchior
Sinclaire.

Den store brukspatronen var otålig öfver att nödgas
vänta på Marianne. Han stampade i snön med stora bottforer
och slog ut med armarna, ty det var bistert kallt.

”Du skulle kanske inte ha spelat bort Marianne till
Gösta, du Sinclaire,” sade Sintram.

”Hvasa?”

Sintram gjorde i ordning tömmarna och lyfte piskan,
innan han svarade:

”Det hörde inte till tablån, det där kyssandet.”

Den väldige brukspatronen höjde armen till ett dråpslag,
men Sintram var redan borta. Han for, piskade hästen
till vild fart utan att våga se sig om, ty Melchior Sinclaire
hade en tung hand och ett kort tålamod.

Brukspatronen på Björne gick in i danssalen för att
söka sin dotter och såg då hur Gösta och Marianne dansade.

Vild och yr syntes den sista polskan. Somliga par voro
bleka, andra blossande röda, dammet låg som rök öfver salen,
vaxljusen glödde, nedbrända i piporna, och midt i all den
spöklika förstörelsen flögo de fram, Gösta och Marianne,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/22/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free