- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 22. Selma Lagerlöf ; Gustaf Fröding /
75

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hennes hufvud mellan sina händer och kysste henne; men
sedan fann han inga ord. Hjärtat började slå så häftigt,
som om det ville spränga bröstet.

Kopporna hade gått fram öfver det fagra ansiktet.
Hyn hade blifvit grof och ärrig. Aldrig mer skulle det röda
blodet skimra fram på kinderna, eller de fina blå ådrorna
synas vid tinningen. Ögonen lågo matta under svullna
ögonlock. Ögonbrynen voro bortfallna och hvitögats emaljglans
var bruten i gult.

Allt var förhärjadt. De djärfva linjerna voro förbytta i
grof va och tunga.

De voro inte få, som sedermera sörjde Marianne
Sinclaires gångna fägring. Rundtom i Värmland klagade
folket öfver förlusten af hennes ljusa hy, hennes blixtrande
ögon och blonda hår. Där skattas skönheten som ingenstädes.
Det glada folket sörjde, som om landet hade mistat
en ädelsten i sin äras krona, som om tillvaron hade fått en
fläck på sin solglans.

Men den första man, som såg henne, sedan hon hade
mistat sin skönhet, hängaf sig inte åt sorg.

Outsägliga känslor fyllde hans själ. Ju längre han såg
på henne, dess varmare blef det inom honom. Kärleken växte
och växte som en flod om våren. I vågor af eld vällde den
fram ur hans hjärta, den fyllde hela hans varelse, den steg
honom upp i ögonen som tårar, suckade på hans läppar,
darrade i hans händer, i hela hans kropp.

O, att älska henne, försvara henne, hålla henne
skadeslös, skadeslös!

Att vara hennes slaf, hennes skyddsande!

Stark är kärleken, sedan den har undfått smärtans
elddop. Han kunde inte tala med Marianne om skilsmässa och
försakelse. Han kunde inte lämna henne. Han var skyldig
henne sitt lif. Han kunde begå dödssynder för hennes skull.

Han sade inte ett förnuftigt ord, bara grät och kysste,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/22/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free