- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 22. Selma Lagerlöf ; Gustaf Fröding /
86

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Och det var hon själf, som led, inte en främling, inte
en skådespelerska. Hon själf var det.

Hvarför hade hennes far kommit och skilt dem åt?
Hennes kärlek hade ju inte varit död. Det var blott i sitt
svaghetstillstånd efter sjukdomen, som hon inte hade kunnat
erfara hans makt.

O Gud, o Gud, att hon hade förlorat honom! O Gud,
att hon hade vaknat så sent!

Ah, han var den ende, han var hennes hjärtas
behärskare! Af honom kunde hon tåla allt. Hårdhet och
onda ord från honom böjde henne blott till ödmjuk kärlek.
Om han hade slagit henne, skulle hon som en hund krupit
fram till honom och kysst hans hand.

Hon ryckte till sig penna och papper och skref med
förfärlig ifver. Först skref hon om sin kärlek och saknad.
Sedan bad hon, inte om hans kärlek, endast om hans
förbarmande. Det var något slags vers hon skref.

Hon visste inte hvad hon skulle göra för att skaffa sig
lindring i denna dofva smärta.

Då hon hade slutat, tänkte hon, att om han finge se
detta, så skulle han dock tro, att hon älskade honom. Nå,
hvarför skulle hon inte sända det skrifna till honom? Nästa
dag skulle hon sända af det, och hon trodde nog, att det
skulle föra honom åter till henne.

Nästa dag gick hon i ångest och strid med sig själf.
Hvad hon skrifvit, föreföll henne så ömkligt och dumt. Det
hade hvarken rim eller meter. Det var bara prosa. Han
skulle väl bara skratta åt sådana verser.

Hennes stolthet vaknade också. Om han inte älskade
henne mer, då var det en så förskräcklig förnedring att
tigga om hans kärlek.

Stundom kom klokheten och sade henne, att hon borde
vara glad, att hon hade sluppit ut ur förbindelsen med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/22/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free