Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
makt de hade haft, om de hade blifvit afsända? De äro
dock lidelsefulla nog för att bära vittne om en sann känsla.
Kanske hade de kunnat föra honom åter till henne.
De äro bevekande nog, ömma nog i sin tafatta formlöshet.
Ingen kan önska dem annorlunda. Ingen kan vilja se
dem insnörda i rimmets och meterns bojor, och dock är det
så vemodsfullt att tänka, att kanske just denna ofullkomlighet
hindrade henne från att sända dem i tid.
Jag ber er läsa dem och älska dem. Det är en människa
stadd i stor nöd, som har skrifvit dem.
Barn, du har älskat, men aldrig mer
skall du smaka kärlekens fröjd.
Lidelsens storm har skakat din själ.
Var glad, du är gången till ro!
Ej mer skall du vräkas i tornhög fröjd.
Var glad, du är gången till ro!
Ej mer skall du sänkas till smärtans djup.
o, aldrig mer!
Barn, du har älskat, men aldrig mer
lågar i flammor din själ.
Du var som ett fält af torkadt gräs,
du fylldes af eld för en kort sekund.
För vältrande rökmoln och flingor af kol
flydde himmelens fåglar med höga skrän.
Må de vända hem! Du ej brinner mer,
kan ej brinna mer.
Barn, du har älskat, men aldrig mer
skall du höra kärlekens röst.
Ditt hjärtas krafter som trötta barn,
hvilka sitta på skolans hårda bänk,
längta ut till frihet och lekar,
men ingen kallar dem mer.
De sitta som en kvarglömd postering,
ingen kallar dem mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
