Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gick hon en lång omväg genom skogen för att slippa höra
och se.
Annandag jul, då bondbrudarna kommo en fem, sex
stycken för att bli klädda af fru Moreus och hennes döttrar,
då de pryddes med kransar af myrten och höga kronor af
siden och glaspärlor, med granna silkesskärp och
bröstbuketter af hemgjorda rosor, och kjorteln kantades med
girlander af taftblommor, då stannade hon uppe på sitt rum
för att slippa se hur de utpyntades kärleken till ära.
Då flickorna Moreus sutto vid täckbågen om
vinterkvällarna och det stora rummet till vänster i farstun strålade
af hemtrefnad, då glasäpplena svängde och svettades borta
i spiseln, upphängda framför den lågande brasan, då den
vackra Gösta Berling eller den snälla Ferdinand, som hade
kommit på besök, passade på att rycka tråden ur nålen för
flickorna eller narrade dem att sy sneda styng och rummet
genljöd af munterhet och glam och kurtis och tryckande
händer möttes under täckbågen, då rullade hon förtretad
samman stickarbetet och gick sin väg, ty hon hatade
kärleken och kärlekens vägar.
Men kärlekens illgärningar kände hon, och om dem
visste hon att förtälja. Hon undrade på att han ännu vågade
visa sig på jorden, att han inte skrämdes härifrån af
öfver-gifnas klagan och förbannelser från dem, som han hade
gjort till brottslingar, af veropen från dem, som han hade
kastat i förhatliga bojor. Hon undrade på att hans vingar
kunde bära honom så fritt och lätt, att han inte, tyngd af
kval och skam, sjönk i namnlöst djup.
Nej, ung hade hon väl varit, hon som andra, men
kärleken hade hon aldrig älskat. Aldrig hade hon låtit locka
sig till dans och smek. Hennes mors gitarr hängde dammig
och osträngad på vinden. Aldrig knäppte hon den till bleka
kärlekskväden.
Hennes mors rosenträd stod i hennes fönster. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
