Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så godt som aldrig förr. En liten stund ännu såg han hur
solskenet dansade ute på torget, hur pojkar sprungo och
toppar snurrade, så slöt han ögonen och somnade.
Han sof visst en hel timme. Då han vaknade, var det
inte så bra med honom, som då han somnade, utan allting
kändes så förfärligt otrefligt. Han gick in till mor och grät,
och mor såg, att han var sjuk, och lade honom till sängs.
Och om ett par dagar var gossen död.
Men därmed är det inte slut på hans historia. Det hände
nämligen, att hans mor kom till att sörja honom riktigt ur
hjärtats djup med en sådan där sorg, som trotsar år och
död. Mor hade flera andra barn, många bekymmer upptogo
hennes tid och tankar, men det fanns alltid ett rum i hennes
sinne, där hennes son Ruben fick bo alldeles ostörd. Han var
ständigt lefvande för henne. Såg hon en barnhop leka på
torget, så sprang han med där, och då hon gick och stökade
inne i huset, trodde hon fullt och fast, att den lille ännu
satt och sof ute på den farliga stentrappan. Säkerligen var
intet af mors lefvande barn så närvarande för hennes tankar
som det döda.
Några år efter sin död fick den lilla Ruben en syster,
och då denna blef så gammal, att hon kunde springa ute på
torget och spela topp, hände sig, att också hon satte sig
att hvila på stentrappan. Men mor kände i detsamma, som
om någon skulle ha ryckt henne i kjorteln. Hon kom genast
ut och tog ett så hårdt tag i lilla syster, då hon lyfte upp
henne, att denna mindes det, så länge hon lefde.
Och än mindre glömde hon hur märkvärdigt mors
ansikte var och hur rösten darrade, då hon sade: ”Vet du,
att du hade en gång en liten bror, som hette Ruben, och han
dog, därför att han satt på den här stentrappan och förkylde
sig. Du vill väl inte dö från mor, du Berta?”
Bror Ruben blef snart lika lefvande för sina bröder och
systrar som för sin mor. Hon var sådan, att de alla måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
