Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
filosofisk nödvändighet och därigenom berättigande i ”Hymn
till fattigdomen”. Den inre spänning och strid, hvarur denna
trotsiga fantasidiktning vuxit upp, har Hallström själf tecknat
i ett autobiografiskt utkast. Den tjugutvå-årige ingenjören
och svärmiske poeten hade rest till Amerika, ”utan egentliga
illusioner”, skrifver han själf, ”utan afsikt att stanna
där, bara i begär att dock få se något af världen, att ränna
midt i gapet på utilismens odjur, hellre än att kittlas af dess
svans, ta äfventyret framför vegeterandet.” Som kemist på
en jättefabrik med 11 timmars dagligt arbete fick han sin
önskan uppfylld; han såg industrialismen och den optimistiska
materialism, hvilken bland annat tog sig uttryck i
massanställande af okunniga emigranter, som utan att ana faran
förgiftades af blyhvitt och regelbundet dogo ungefär när de
hunnit använda sina något högre inkomster till att stifta
familj ... Efter två år — 1890 — for han hem. Det är en
underlig tanke, att det är denna tidsriktningens förbrännande
torka, som Hallström upplefvat intensivare än någon
samtida svensk författare, hvilken hos honom dref fram
inbillningens röda blommor och romantikens blå.
Diktsamlingen väckte icke den uppmärksamhet den var
berättigad till; Frödings geniala debut öfverskuggade den
med sin snabba popularitet, och äfven det kortsynta och
afvisande oförståndet fattades icke. I själfva verket var det ju
också med alla sina förtjänster en ojämn bok: de rent lyriska
dikterna hade icke någon utprägladt själfständig karaktär, och
i rytmer och språk fanns något främmande, osäkert, man
frestas någon gång säga osvenskt. Det alldeles öfvervägande
utländska och framför allt engelska inflytandet hade icke varit
oskadligt för den unge skaldens språköra. Hvad som bort
frappera, och som var att taga fasta på, var framför allt
den frodiga fantasien och den psykologiskt märgfulla
fabuleringen i de berättande dikterna; men äfven dessa gingo
tämligen obeaktade förbi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
