Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O” *.» o -...o *... O 0 O • ..-o ’...O’•...•O– . O’ .. O -.. O ” O ’-., o.
När hon slutat sitt sista skri på hjälp, var en af
förföljarna där intill henne, och mot hans svarta, skrattande
ansikte krossade hon näfverluren, så att han föll tillbaka
igen. Sedan stridde hon för sitt lif, utan annat hopp än
att förlänga det så mycket, att hon kunde få höra, att barnet
var räddadt.
XI.
Nils var på nyodlingen, fast han egentligen slutat där
och det icke var den bestämda tiden ännu för meddelanden.
Han gick och tänkte ut, hur det fältet bäst skulle plöjas, sedan
det biifvit svedjadt, ty där var ett par kilar och vinklar på
det, och sådant kunde göra hufvudbry. Kanhända blef det
nödvändigt att taga med litet af den sämre marken för att
jämna af gränserna.
Då hörde han lurtonerna och spratt till. Hvad hade
det händt, efter hon var där nu?
”Tillili logen!”
Icke det vanliga anropet, ett så sällsamt vildt i stället!
”Tölf man i skogen."
I fasansfull jämmer steg det, och det kom igen i de
följande verserna, ”tölf, tölf”, det svällde, det var som rop
ur dödsfara, det fyllde hela rymden och föll tungt öfver
honom. Det blef till skälfvande förfäran, det blef till tramp
och steg af många fötter, när elden är lös.
Så budet i ett skrik:
"Mej ville de våldta!"
Han hade sprungit fram genast, nu kastade han sig ditåt,
som om han trott sig nå henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
