Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O” ’.. o ’...O ’-.. O’ ... C;’ -.. O • ..-0 - ..0 0 0 -.. 0 ’.. 0*’ .. 0 Q
helt och hållet, jag tänkte inga andras tankar, och mina
egna lät jag ligga, jag var till bara i nuet och fann en ursäkt
och njutning i att det så snart skulle förgå. Att de andra
syskonen och grannbarnen voro med oss och gjorde vår
lek ännu barnsligare, var mig ingenting ovälkommet. Vi
sprungo i kapp på de afmejade fältens blanka och glassköra
strån med aftonsolen förblindande i ögonen. Vi redo
hästarna till vattning, spöklikt förstorade i aftondimman vid
ån och ropande fram hvarann liksom ur det förgångna. Vi
tillbragte halfva dagar i den gamla trädgården, lurande på
plommonens fall mot gräset. Vi kröpo in i logarna och
berättade historier med springornas solstrålar i det dammiga
dunklet som burgaller omkring oss, och de yngsta sågo
sago-väsendena kika fram i skuggan på skullen, och de äldsta
skrattade ut dem till blygsel och trodde nästan halft på hvad
de sett.
I allt detta var Teresa en ständig lycka för mig. Jag
beundrade hela hennes lilla person, håret, vågigt af svett,
och hatten, skakad ned på ryggen under trafvet af den
alltför feta häst, som var hennes favorit och som hon red
grensle, de långa röda läpparnas flämtande skratt i
änk-leken, stjärnljuset i hennes mörknande ögon om kvällen, då
hon letade efter ”lilla björnen”, och rosenhägern mellan
hennes korta tänder, som tycktes omedelbart förvandlas till
rodnad på kinderna. Jag beundrade icke minst hennes glada
förtrolighet med arbetsfolket, som nu äfven jag kom i
beröring med, hennes förmåga att besvära dem så, att det gjorde
dem ett nöje — för många kanske den enda uppnåeliga
formen af nöje! — Det var nog icke utan att hon hade anlag
för det så naturliga koketteri som nästan bara består i en
halft omedveten uppmaning: Se på mig och bli glad! Håll
af mig litet, ty det tycker jag om, och för det är jag till.
Jag höll mer och mer af henne, och det kan ju hända
att hon visste det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
