Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur Julkvällen - Tredje sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så han ropte och gladt i den sextonårigas hjärta
tändes en aning. Skyndande, utan att söka en omväg,
sprang hon i snön, tvärsöfver, och kom till ’sin fader på
trappan.
”Hvem är den komne?” frågte med bäfvande stämma hon.
”Fader,
skynda då, säg mig det, plåga mig längre ej; o, om min
gissning
sviker, förgås jag af sorg. Är det möjligt att Adolf är hemma?”
Utan att svara, tog den gamle sin dotter vid handen-,
gaf framskyndande tjänare än en befallning och förde
flickan i salen. Ett rop af öfverraskning och glädje
flög från den sextonårigas läpp; men hon hämmade gången,
dröjde och såg, blott såg, med en tår i det leende ögat.
Kommen var han, den saknade, aningen såg hon besannad,
hög, med en krigares skick, fast bärande sårad den vänstra
armen i band, satt där vid sin makas sida kaptenen.
Återseendets skakande fröjd var mildrad, och tystnad
rådde i salen, tystnaden lik i templet, då orgeln
brusat till slut, och stilla till bön hvart sinne sig samlar.
Knappast blef hon bemärkt af någon, den vänliga flickan,
där en minut vid dörrn i det stora rummet hon dröjde;
nu dock skyndade fram kaptenen och böjde sin friska
arm kring systern och tryckte en kyss på dess glödande läppar.
Men då man hälsat och gladt framkastat ett ord och ett annat,
gick till sin maka på nytt kaptenen och fäste en strålfull,
frågande blick i den älskades blick och hviskade sakta:
”kom, här finns ju ännu en öfrig att träffa. Han sofver,
sade du nyss; evinnerligt får hans sömn dock ej räcka.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
