Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. II - Bröderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till Svansjöns nejd nångång din kosa ställ,
där syns en gård, som höga björkar värna.
Vid solljus middag, eller kolsvart kväll,
träd in i detta gästfritt öppna tjäll,
där bor den gamle Johan Wadenstjerna.
En enkel hjärtlighet, en flärdlös tro,
från första stund, skall du hos honom röja,
och känna dig så väl, så full af ro,
som skulle i ditt eget hem du bo
och vid din egen faders sida dröja.
Nämn endast ej ett namn, ett namn, som må
om ock för evigt plånas ur vårt minne,
säg allt, och lugn han höra skall därpå,
men nämn ej ordet Sveaborg, ty då
är friden bruten, och i storm hans sinne.
Allt hvad hans hjärta fordom tjustes af,
hans folk, hans land, dess trohet, kraft och heder,
allt, allt, hvad förr hans ande vingar gaf,
för honom sänkts i denna klippas graf,
förkastadt, skändadt, härjadt, trampadt neder.
Och därför skakas han, sen många år,
af grafvens namn, hvar gång han det måst höra,
och därför bränner i hans själ dess sår,
och därför reser sig af harm hans hår,
när ljudet Sveaborg blott når hans öra.
Det var en vinterafton mörk och sen.
Den gamle, utan minnens skuld, och utan
en framtids fruktan, satt vid brasans sken
och hörde lugn, hur stormen ute hven
och dref i bistra skurar snö mot rutan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
