Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finländsk litteratur utom Runeberg. Inledning af G. Castrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den finländska patriotiska dikten går tillbaka till den sång,
med hvilken Franzén inledde seklet, ”Finlands uppodling”.
Väl saknar den icke alldeles föregångare, bland hvilka
Clew-bergs tal öfver Lovisa Ulrika är den märkligaste, men den är
långt mer helgjuten och medveten än dessa. I den framträder
redan en tanke på Finlands folk som ett folk med en egen
historia, den tanke som varit Porthans kungstanke och som
han inpräglat hos sina lärjungar.
O mina fäders bygd, o Finland, skall omsider
du äfven lyfta dig bland jordens länder opp,
utropar Franzén och skildrar landets skönhet i ord, starkare
än någon dittills funnit — ord som delvis gå igen i ”Vårt land”.
Han ser dess framtid teckna sig i ett strålande ljus, så hvad
kultur som välstånd beträffar, han ser det täfla med England
i rikedom, och ser ”dess söners snille” sprida öfver det en
ny och oförmodad glans.
Under tiden närmast efter 1809 kom denna förtröstan på
framtiden sällan till uttryck. Första gången den ånyo starkare
framhäfves är i en artikel i tidskriften Aura 1817 af J. J.
Tengström: ”Om några hinder för Finlands litteratur och
kultur”. Hos de generationer som följa får den djupare
fäste, den blir en del af deras innersta öfvertygelse och den
drifvande kraften i deras verk. Det är en känsla som har sin
rot i det historiska, i uppfattningen af Finlands folk som ett
folk med en egen forntid, hvartill knöt sig känslan af
samhörighet med naturen och med folket i detta land. Den fasta
grundvalen för denna öfvertygelse var det sista kriget, som i
all sin tragik och all sin dysterhet blef symbolen för hvad det
finska folkets kraft förmådde.
Redan tidigt skymtar detta drag fram i Runebergs
diktning. I den första diktsamlingen minnes han i ”Färd från
Åbo” Ramsay, hjälten som ”blödde för äran och fosterlandet”.
Året därpå täljer han i ”Grafven i Perho” sagan om brö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
