Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Ljungblommor - I esplanaderna - Den resande studenten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sex år ha flytt sen dess, och nu vi möttes här igen,
och det var vår, som då, i glans och samma himmel än.
Hon kom som förr, i svart mantilj och ljusröd hatt af flor,
men jag gick spotsk med min cigarr och en mustasch så stor.
Hon hälsade, jag hälsade, vi sågo på hvarann;
ej minsta skymt man mer hos oss af någon blyghet fann.
Vi talade om väderlek, om bal och kärleksdryck*; —
vid ordet kärlek röjde hon en liten skämtsam nyck.
Jag hennes tankar strax förstod, jag dristigt tydde dem:
”har fröken ock en flamma haft, och törs jag fråga hvem?”
”Min bästa löjtnant,” sade hon, ”ej hyckleri, jag ber;
ni var ju litet kär i mig — och litet jag i er.”
Jag skrattade, hon skrattade; det klang så friskt och godt;
men tron mig, detta löje var ett sodomsäpple blott;
vi kände bittert bägge två, att allt vårt skämt det var
ett hån mot hjärtats barndomstro, mot flydda oskuldsdar.
Den gamla tanten — i bahytt, fast solen sken så glad,
som då, men artigare, bad: ”herr löjtnant, limonad!”
Nu logo vi igen. Jag gick, jag vände åter; — då
såg jag en sönderpressad tår i flickans ögonvrå.
* * *
DEN RESANDE STUDENTEN.
Hans röst man hörde på afstånd ren,
hans gyllne lyra i solen sken,
hans piska small, och i raskt galopp
han körde på gården opp.
* Operan af detta namn, gifven af amatörer i Helsingfors.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
