Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Sägner i dimman - Fröken Drifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med otrolig vighet stående på fotterna, ur snömolnet nedanför
branten.
Det skulle ha varit omöjligt för oss att följa denna
flygande ekorre, om ej hennes nåd behagat, tid efter annan,
invänta oss, hvilande på en snöig sten. Vi hade ankommit
till det frusna lugnvattnet ofvanom Merikoski och hade en
vidsträckt utsikt. Staden låg bakom oss i vinterdräkt, solen
stod ännu lågt, det var alldeles lugnt, och röken från flera
hundrade skorstenar steg lodrätt mot höjden. Rutorna skeno
som eld, de lätta rökmolnen färgades röda af solen, vår
andedräkt ångade som fina skyar i vinterluften, och
rundtomkring oss låg naturen som en skön, blek snödrottning
med halföppnade ögon på sin hvita bädd af pärlor och
diamanter. Det var den nordiska vinterns fridfulla
morgonbön under väntan på våren.
”Nej, på detta sätt komma vi aldrig till Laanila,”
utropade Drifva muntert och styrde i svindlande fart utför
strandbacken ned till isen på älfven.
Knappt var hon där, innan hon fick en oväntad
anledning att påskynda färden. Från motsatta sidan kom en
kursläde, förspänd med tre hästar, hvilken ämnade sig öfver
älfven till staden. Någon bro fanns icke då, och strömdraget
gjorde, särdeles på vårsidan, isen opålitlig. Antingen nu
kusken körde för nära forsen, eller att vårsolen redan
sam-mansvurit sig med den upproriska floden, alltnog, isen brast,
och först hästarna, därefter släden störtade i strömmen, som
här var både djup och strid. Faran var ögonskenlig, den
öfvermäktiga floden skulle bortrycka allt.
Jag stod med Froste på afstånd, vi sågo de frustande
hästarna kämpa mot strömmen. Tre minuter, och Drifva
var där. Kusken och skjutskarlen hade räddat sig på fast is,
men stodo rådville och jämrande under fåfänga försök att
draga upp hästarna. I den tungt lastade släden, halffylld af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
