Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Sägner i dimman - Fröken Drifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vatten och nära att kantra, sågs en svärjande herre förgäfves
söka befria sig från den tillknäppta fotmanteln.
”Stå icke och skrik, dumma nöt!” ropade Drifva på
finska till skjutskarlen. ”Ser du icke att hästarna strypas?
Marsch till stranden efter en bom! Din knif... så, packa
dig af!”
Hon var icke första gången med om sådana äfventyr.
Hon lade skidorna på hvarandra snedt öfver iskanten, kom
till släden och lyckades lösskära fotmanteln. Därpå befriade
hon fången i släden och bärgade honom på isen — en
gammal fet herre med långa mustascher, hvilken af kusken
titulerades major.
Det värsta återstod. Den som försökt det vet hvad det
vill säga, när tre sammanspända hästar kämpa för lifvet i en
hvirflande flod. De insnärjde sig i tömmar och seldon,
trampade och nedtryckte hvarandra, medan iskanten brast under
deras framhofvar vid hvarje flåsande försök att finna ett
fotfäste. När vi kommo till stället, hade Drifva afskurit
draglinorna, men icke lyckats få fatt i fimmelstängerna och de
mellan liggande remtygen.
”Står du och gapar?” ropade hon nu till kusken.
”Lägg dig på magen och håll släden, så vill jag försöka
af haka fimmelstängerna.”
De resande stirrade med förundran på Drifva. Hon var
vacker, där hon stod på isranden med sina högröda kinder,
sina blixtrande bruna ögon och den djärfva beslutsamma
hållningen, som visade sig vuxen hvarje fara. Med Frostes
biträde lyckades kusken fasthålla den sjunkande släden. Snart
befann sig Drifva på denna gungande, med vatten uppfyllda
farkost, som hvarje ögonblick tycktes sjunka. För att uppnå
fimmelstängerna måste hon icke blott böja sig med högra
armen och skuldran under vattnet, utan äfven riskera ett
mördande slag af de förtvifladt sparkande hästarnas
bak-hofvar. Lyckligtvis voro de arma kräken redan utmattade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
