Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(J-
Olof von Dalin
Fjärde sången.
Ulrikas blod är rörd: hjältinnan häftigt vaknar;
hon ser det var en dröm, men faran hon ej saknar.
Hon ropar Frihet strax, den hon i famnen far.
"Ack,” sad’ hon, ”jag är nöjd: gudinna, du är kvar!
Af en förskräcklig syn, som mig ur drömmen väckte
och mer än krigets blixt en redlig håg förskräckte,
fördubblar sig min nit: med dubbelt våld min själ
bland sorgevågor hvälfs för ditt och Sverges väl.
Hvar är nu Sverge, du, min ro och sinnes börda?”
Den trogna Svea kom, sin drottnings ord att vörda;
dess uppsyn modig var, som född af gudars stam:
hon var som lejon rask och spak som minsta lamm.
En redlighetens eld ur hennes ögon lyste.
Vid sidan bar hon svärd, hvaråt hon sakta myste,
på armen bar hon sköld, med trenne kronor prydd,
och manteln var med prakt ur hårda bergen sydd.
Till henne vände sig dess drottning och hjältinna.
Hon sad’: "Af Himlens nåd du äger en gudinna,
som dig af ålder prydt och tusen skatter skänkt,
hvars rätta värde du dock aldrig nog betänkt.
Ur Evighetens famn, Fullkomlighetens källa,
har Frihet runnit upp, att mänskor göra sälla.
Hon är ett rikes lif, en kraft af Skaparns hand,
att i sitt rätta skick upphjälpa folk och land.
Med henne kvicknar allt: Naturen glädtigt spelar,
och Konsten af dess drift med honom glädjen delar.
Hon främjar id och flit, hon muntrar allt besvär,
hon landet ymnighet med ljuflig möda bär.
I hennes gudaglans Förnuft och Tanka våga
ur Vanans fängsel fram, att på de fälten tåga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
