Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I kärleksgudens hand den grymma facklan sprakar,
och tusen gnistror ren han öfver källan skakar.
När Astrild detta gjort, med hast han flyr sin kos;
hvar gnistra, som förströs, förvandlas i en ros.
Han ger ett glädjeskri och träffar strax sin båga
och midt i vattnets djup ser sina gnistror låga.
Camilla värnlös är, hon smakar ren ett väl,
som hemligt välde tar i hennes öppna själ.
Utaf en okänd kraft Camilla gripen blifver;
hon ändtlig källans sköt med saknad öfvergifver
och lik en gudamakt ur böljan stiger opp,
i hvita linnen svept, så rena som dess kropp.
Hon sina mörka hår med band af rosor binder,
hvars färgor måla sig så friska som dess kinder.
I en så menlös dräkt hon fram till lunden går,
som en förnyad prakt af hennes ankomst får.
Andra sången.
Men snart med lätta steg hon upp för höjden hinner,
där i en helgad skog gudinnans rökverk brinner.
Dess öga blir förtjust att kring om nejden se,
där skogar, berg och fält en blandad målning ge.
Hon ser en vidsträckt flod, som glada ängar sköljer:
ibland sin stolta gång han bakom höjder döljer,
men strax han stjäl sig fram att famna om en ö;
nu åter, spegellik, han vidgas till en sjö;
sist, längst vid himlabryn, han minskas till en strimma,
där fälten blekna bort uti en ljusblå dimma.
Men ögat råkar här en mera liflig prakt;
allt ler, allt gläder sig i denna sälla trakt.
På denna klara älf, hvars yta vädren krusa,
man ser en täflansban, där snälla båtar brusa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
