- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 3. Frihetstidens poesi.Triewald, Lohman, Dalin, fru Nordenflycht, Creutz, Gyllenborg, Bergklint /
210

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gustaf Filip Creutz

Förbi en vassig strand de stinna segel fly
med flöjters ljufva spel och under årors gny.

Den tunga roddarns bröst af ärelystnad jäser,
när för dess snabba köl den brutna böljan fräser.

Lik pilen i sin fart han genom vattnet skär,
och lycklig den, som främst på våta fältet är.

Men hastigt stranden vinns; man ser en idog skara,
som fängslat böljans folk uti en rutig snara.

Där åter vimlar fram en fri och sorglös hop,
som jordens frukter bär med dans och sång och rop.
En lycklig herdeflock naturens oskuld målar;
han offrar mjölk och bär i blomsterkrönta skålar.
Man ser, att glädjen själf förljufvar herdens tid;
dess rikedom består i hälsa och i frid.

Du sälla hälsa, du, som föds af bygdens nöjen,
du första ursprung är till lekar och till löjen!

Men dalen synes ren beprydd med hundra tält;
en talrik mängd af folk betäcker dessa fält.

Ett långsamt buller hörs, som utan reda mumlar,
liksom när dundrets vigg långt utur nejden tumlar
och blott ett brutit dån kring himlabrynen går,
elF som när hafvets våg mot tomma stranden slår.
Ren skaran samlad är, som sig till uppbrott gifver
och till Dianas lund i häftig svallning drifver.

Så på de öppna fält, när vädrets ilar rå,
man ser den höga säd i långa vågor gå.

Främst för en jägartropp den unga Atis lyser.
Den frihet och den eld, han i sin uppsyn hyser,
en ljuflig blandning får af ömhet och behag,
och skönhet tecknas här med djärfva penseldrag.
En fläckig panterhud hans lena kropp förvarar,
där ungdoms spädhet sig med manlig styrka parar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:40:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/3/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free