- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 3. Frihetstidens poesi.Triewald, Lohman, Dalin, fru Nordenflycht, Creutz, Gyllenborg, Bergklint /
230

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gustaf Filip Creutz

Det svarta giftet ren ur såret droppat har,
men ack. hvad gagnar det, när andan ej är kvar?

Än Atis intet lif och ingen känsla finner.

Hans hjärta båd af hopp och af förtviflan brinner.
"Ack, du förglömda gud, som ingen dyrkan har.
hvars tempel," ropar han, ”i denna lund är kvar!

För dig skall alla dar ett helgadt offer falla,
om du Camillas lif ur dödens sköt vill kalla.

Ack, himmel, skynda dig! Din egen afbild se!

Kan du så mycket skönt till rof åt döden ge?

Men fåfängt är mitt rop, mitt hopp vill mig förvilla;
jag ej den vällust fick att dö för min Camilla.

Jag nu förtviflad går de sorgsna skuggors stig,
och själfva grafvens lugn kan intet lisa mig."

När Atis detta sagt, en bister tystnad följer,
hans tunga stelnad blir, hans syn en dimma höljer,
af klaga tröttad ut, han uti vanmakt sänks,
af suckars våld förkväfs och uti tårar dränks.

Hvar andedräkt han drar hans hjärta sönderrifver;
men snart han brister ut med en fördubblad ifver:
"Diana, fräls ett lif, som kyskhet skydda bör!

Du dröjer med din hjälp, och din Camilla dör.

Den vreda himlen vill sitt mästerverk förgöra.

Ack, finns då ingen gud, som böner kunna röra?

Mitt hjärta dygdigt är, hvi hör ej himlen mig?

Min hand i menlöst blod har aldrig sölat sig.

En hämndegud likväl en plågoande sänder,
som i mitt ömma bröst sin afgrundsfackla tänder.
Camilla, hör då du din Atis’ klagoljud!

Du ingen dödlig är, du är ju själf min gud!

Du, min gudomlighet, månn du dig ej förbarmar?
Jag tillber dig ännu, fastän i dödens armar.

Af jorden du försvann, ack, visa dig igen!

Låt dina ögon upp, och fräls din Atis än!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:40:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/3/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free