Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fr ........................— ._
Gustaf Fredrik Gyllenborg
9. AFSKED IFRÄN UNGDOMEN.
Farväl, min ungdoms ro! Jag ändar lifvets vår
och får med lätta steg ej mer på blomster vandra.
Med möda fyllas bör den väg, som återstår:
jag lefvat har för mig, jag lefva bör för andra.
Emot förnuftets tyngd jag länge stretat har
och bäfvat för ett ok, som hotat har mitt snille.
Min ungdom var så from, så lätt hon agad var,
atr jag med några band ej henne fängsla ville.
Jag henne sörja må: hon har mig ej förfört,
för hennes raseri ej någons hjärta svidit.
Uti sin hettas brand hon ingens ro förstört;
ty om hon felat har, hon ock allena lidit.
Fastän hon varit yr, hon vänskap har förstått,
dess skämt ett glädtigt vett, men ingen ondska röjde.
Dess uppsyns flyktighet till hjärtat icke gått,
och om hon smög sig dit, hon där ej länge dröjde.
1 väna gudabarn, I lustar och begär,
jag har min ungdom skänkt åt edra glada lekar.
Er tid är nu förbi. Jag icke brottslig är,
om jag en sällhet flyr, som mig mitt öde nekar.
1 vägen för min flykt de fåfängt ställa sig
och svärja mig på nytt att mina tjänster löna.
Jag lämnar deras flock, förrän han lämnar mig,
att.jag min saknad må med mindre smärta röna.
De följa ungdom åt, men mista sitt behag,
när öfver hennes gräns man vill sitt själfsvåld yrka.
En mänska frihet har en tid att vara svag,
men i en annan tid hon bjuds att visa styrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
