Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarken najades med sin flod eller strömmande, ej heller Eolus
med sitt fräsande oroat”; då Erica palustris syntes på tufvan
i ett kärr, ”föll mig före Andromeda, så att om poeten just
satt sig före, mystice, att beskrifva henne, hade hon aldrig
bättre träffats”, och så utför han jämförelsen i detalj.
Stundom forma dessa bilder ut sig till små kaméer i samma stil
som Bellmans af Hagas fjäril, som bland dimmors frost reder
sitt gröna skjul och i blomman finner sin paulun. Dylika bilder
träffa vi ofta i det här meddelade talet om insekterna.
En tredje skiftning inom denna stilriktning ger oss
Thorild, den franska klassicitetens förnämste motståndare, hvars
brist just ligger i hans nästan medvetna ovilja mot all logik.
Karakteristiskt för hans satsbyggnad är den korta, stundom
epigrammatiska formen, och lika kännetecknande äro hans
förakt för all fransk esprit — ehuru han själf kan vara kvick
som få — och hans realism i uttrycken, som dock aldrig,
egendomligt nog, bli vulgära. Han har själf på ett ställe
sökt visa, hvad som menas med stil, och denna karakteristik
passar naturligen bäst in på hans egen. Stil, säger han, är
konsten att ”göra en sak liflig och lefvande, det är: att visa
det sköna i all sin skönhet, det stygga i all sin styggelse. Man
målar icke det fula vackert, man målar icke Fan i morgonrodnadens guld,
likaså litet som en so i rosenrödt”. Hur konstnärligt
formad är icke denna sats, hur individuellt Thorildsk
och på samma gång — hur nationell!
Utan tvifvel har Thorild arbetat fullkomligt utan mönster,
men äfven här är det icke omöjligt, att den gamla svenska
lagstilen i någon mån påverkat honom, och i hans dikter,
Götamannasånger, kan detta inflytande knappast förnekas.
Han var ju icke förgäfves juris kandidat, äfven om betygen
voro klena.
Någon efterföljare af egentlig betydenhet hade Thorild
såsom stilist icke. Men det kan dock ifrågasättas, om han
icke äger en imitatör i en författare, som just beundrats för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
